Gulbukig unke

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Den gulbukiga unken är en fascinerande liten padda som lever i bergstrakter och skogsområden över hela Centraleuropa och delar av Sydeuropa. Den här påfallande groddjuret når bara 3,5–5,6 centimeter i längd och väger mellan 3 och 15 gram, vilket gör den till en av de mindre groddjuren i Europa. Det som verkligen utmärker den gulbukiga unken är dess spektakulära varningsfärger – medan ovansidan är gråbrun eller olivfärgad med mörkare fläckar och vårtor, döljer undersidan en strålande gul eller orange färg med svarta eller mörkgrå fläckar i ett unikt mönster som är lika individuellt som människans fingeravtryck. Den gulbukiga unken lever främst i låglänta vattensamlingar i bergstrakter, ofta i höjder mellan 200 och 2000 meter över havet. Den föredrar små, grunda vattensamlingar som hjulspår, lerpölar, bäckfåror och dammar som värms upp snabbt av solen. Till skillnad från många andra groddjur kan den också leva i något smutsigare vatten. Under varma dagar kan man ofta se den gulbukiga unken solbada på stenar eller i grunt vatten. Den är dagaktiv och kan observeras under våren och sommaren när den är som mest aktiv. När den gulbukiga unken känner sig hotad visar den ett unikt försvarsbeteende som kallas 'unkenreflex'. Den böjer då kroppen bakåt, lyfter sina ben och visar upp sin knallgula eller orange buk för att varna rovdjur. Detta signalerar att den är giftig – dess hud utsöndrar ett giftigt sekret som kan irritera slemhinnor och smaka mycket illa. Detta effektiva försvar har gjort att de flesta rovdjur lärt sig att undvika dessa färgglada paddor. Förutom den visuella varningen kan den också utsöndra ett luktande sekret när den känner sig extra hotad. Tyvärr är den gulbukiga unken hotad i stora delar av sitt utbredningsområde. Dess populationer minskar på grund av habitatförlust, torrläggning av våtmarker, föroreningar och klimatförändringar. Många länder har infört skyddsåtgärder för att bevara denna art, och den listas som nära hotad på den internationella rödlistan. I vissa områden pågår aktiva bevarandeprojekt där man skapar nya våtmarker och restaurerar gamla levnadsmiljöer för att hjälpa arten att överleva.