Mergus serrator
Småskraken är en slank dykand med ett karakteristiskt utseende som gör den lätt att känna igen. Hannen har under häckningstid ett distinkt grönsvart huvud med raggig tofs som sticker bakåt, samt ett vitt halsband och brunspräcklig bröst.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
0.78–1.35 kg
⏳Livslängd
5–12 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
80 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
0.78–1.35 kg
51–64 cm
66–74 cm
80 km/h
5–12 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Småskraken är en slank dykand med ett karakteristiskt utseende som gör den lätt att känna igen. Hannen har under häckningstid ett distinkt grönsvart huvud med raggig tofs som sticker bakåt, samt ett vitt halsband och brunspräcklig bröst. Honan är mer diskret klädd i gråbruna toner med ett roströdbrunfärgat huvud. Både hanar och honor har en lång, smal och röd näbb med sågtandade kanter – en perfekt anpassning för att fånga hal fisk under vattnet. Småskraken tillhör familjen ankfåglar men är specialiserad på att dyka och jaga fisk snarare än att äta växtföda som många andra änder. Denna fågel är en skicklig simmare och dykare som kan stanna under vattnet i upp till en minut och dyka ner till djup på 10 meter. När småskraken jagar, använder den sina vassa sågtänder för att hålla fast vid glidiga fiskar som spigg, mört och små laxfiskar. Till skillnad från många andra änder startar småskraken från vattnet genom att springa längs ytan med utbredda vingar innan den lyfter – ett spektakulärt skådespel som kräver mycket energi. Under flykten är vingarna snabba och vingslaget ganska sträva, vilket ger ett distinkt ljud. Småskraken häckar främst vid sjöar och vattendrag i norra Skandinavien, men även vid kusten. Den föredrar klart vatten där den kan se sitt byte tydligt. Arten är känslig för föroreningar och övergödning som gör vattnet grumligt och minskar fisktillgången. Under vintern flyttar de flesta småskrakar till kusterna där havet sällan fryser och där fiskemöjligheterna är bättre. Många övervintrande småskrakar samlas i skärgårdsområden längs Sveriges och Norges kuster. Småskraken spelar en viktig roll i de ekosystem där den lever genom att reglera populationer av småfisk. Den är också en indikator på rent vatten och hälsosamma fiskbestånd. I Norden betraktas småskraken som en karaktärsart för skärgårdsmiljöer och nordliga insjöar. Arten är skyddad enligt EU:s fågeldirektiv och hennes livsmiljöer värnas genom olika naturvårdsprogram.
Äventyrssteg • Var den lever
Småskraken är en typisk kust- och skärgårdsfågel som trivs i kustnära miljöer med klart vatten och gott om fisk. Under häckningstiden föredrar den näringsrika sjöar, lugna vattendrag och skärgårdsområden i norra Skandinavien och andra delar av Arktis. Den kräver tillgång till grundare vikar och skyddade områden för födosök samt lämpliga boplatser på land nära vattnet. Småskraken väljer ofta öar och holmar där markrovdjur är mindre vanliga. Under vinterhalvåret flyttar småskraken till kusterna där den föredrar skyddade vikar, fjordar och skärgårdsområden. Den håller sig oftast inom några hundra meter från kusten och undviker öppet hav, även om den kan påträffas längre ut till havs under flyttningen. Vintertid är den beroende av isfria vatten med god tillgång på småfisk. Östersjökusten, Norges fjordar och Islands kuster är viktiga övervintringsområden för stora delar av den europeiska populationen.
Äventyrssteg • Året runt
Småskraken är en långflyttare som häckar i norra och arktiska områden under sommaren och flyttar söderut till mildare kuster under vintern. Flyttningen sker i september-oktober när fåglarna lämnar häckningsområdena och söker sig till kusterna. På våren, under mars-maj, återvänder de till häckningsplatserna. Under häckningstiden från maj till juli är småskraken territorial och paren håller till i sina revir vid sjöar och vattendrag. Efter häckningen samlas de i flockar och genomgår ruggningen, då de tillfälligt blir flygoförmögna. Vintertid lever småskraken i sociala grupper som jagar tillsammans längs kusterna. Under mycket kalla vintrar kan de tvingas flytta ännu längre söderut om vattnen fryser.
Äventyrssteg • Familjeliv
32 dagar
6–12
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Småskraken är utanför häckningstiden mycket sällskaplig och samlas i flockar som kan innehålla över hundra individer. Under häckningen blir den mer territorial och paren försvarar sina revir mot andra småskrakar.
Migrerande
Den globala populationen uppskattas till 900 000-1 700 000 individer
Småskraken har sågtandade kanter på näbben, därför kallas den på engelska 'Red-breasted Merganser' där 'merganser' kommer från latinets 'mergus' som betyder dykare
När ungar kläcks kan flera honor samarbeta och bilda 'dagis' där en eller två honor vaktar upp till 30-40 ungar samtidigt!
Småskrakens ungar kan dyka redan samma dag som de kläcks och är därmed bland de mest självständiga fågelungarna
För att lyfta från vattnet måste småskraken springa upp till 10-20 meter längs vattenytan – som en liten flygplan på startbana
Hannarnas tofsiga fjäderdräkt används i uppvaktningsdanser där de nickar huvudet upp och ner för att imponera på honorna
En småskrake kan äta upp till 400 gram fisk per dag, vilket motsvarar nästan halva kroppsvikten!
Under vintern samlas småskrakar ofta i stora flockar på upp till 100-200 fåglar som jagar tillsammans
Småskraken bygger sitt bo på marken nära vatten, ofta gömt under buskar eller i klippskrevor, och fogar det med sina egna dun
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Småskrake (Mergus serrator). https://www.djurfakta.com/norden/bird/smaskrake [4 mars 2026]