Berglövgroda

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Berglövgrodan (Dryophytes eximius) är en medelstor lövgroda som lever i bergsregioner i västra Nordamerika, från Arizona och New Mexico upp genom Colorado och in i norra Mexiko. Denna vackra groda når en längd på 3,2 till 5,1 centimeter och kännetecknas av sina stora klisterblock på tårna som gör den till en skicklig klättrare. Kroppen är vanligtvis gräsgrön till olivgrön med små, ljusare fläckar, och buken är vit eller gulaktig. En mörkare strimma sträcker sig från nosen genom ögat och bakåt längs kroppen, vilket är ett utmärkt igenkänningstecken. Dessa grodor är mästare på att anpassa sig till sitt bergsmiljö. De lever i högländer mellan 900 och 3 350 meter över havet, där de föredrar områden nära bäckar, dammar och andra vattendrag omgivna av tät vegetation. Berglövgrodan är nattaktiv och tillbringar dagarna gömda bland vegetation, under stenar eller i klippsprickor. När mörkret faller börjar de sin jakt på insekter, spindlar och andra smådjur. Deras färg kan variera något beroende på temperatur och miljö – när det är kallt eller i mörker kan de bli mörkare, medan de blir ljusare i varmare förhållanden. Under våren och försommaren, när snön smälter i bergen och regnen kommer, börjar parningssäsongen. Hanarna samlas vid vattendrag och kallar på honor med höga, kvitterliknande läten som kan höras på hundratals meters avstånd. Dessa rop är särskilt intensiva efter regn. När en hona väl accepterar en hane, lägger hon mellan 200 och 1 200 ägg i vattnet, fästade vid växtlighet eller nedsänkt i vegetationen. Äggen kläcks efter bara 3-5 dagar, och grodynglen genomgår en snabb förvandling till grodor på cirka 6-10 veckor. Berglövgrodan är välanpassad till temperatursvängningar i sin bergsmiljö och kan överleva i förhållanden där temperaturen sjunker betydligt på natten. Under vintern går den i dvala under stenar, i jordhålor eller annat skydd där de kan undvika frost. Arten anses för närvarande vara stabil i sina populationer, även om lokala hot som habitatförlust, vattenföroreningar och klimatförändringar kan påverka vissa populationer. Deras förmåga att leva i relativt opåverkade bergsområden har hjälpt dem att förbli vanliga inom sitt utbredningsområde.