Sciurus carolinensis
Gråekorren (Sciurus carolinensis) är en medelstор gnagare som ursprungligen kommer från östra Nordamerika men som har introducerats till flera europeiska länder, framför allt Storbritannien och Irland. Den är något större än den inhemska röda ekorren och kännetecknas av sin grå päls med vita eller ljust grå undersida.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
0.4–0.7 kg
⏳Livslängd
6–12 år
🍽️Föda
Växtätare
⚡Toppfart
32 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
0.4–0.7 kg
38–52 cm
32 km/h
6–12 år
Växtätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Gråekorren (Sciurus carolinensis) är en medelstор gnagare som ursprungligen kommer från östra Nordamerika men som har introducerats till flera europeiska länder, framför allt Storbritannien och Irland. Den är något större än den inhemska röda ekorren och kännetecknas av sin grå päls med vita eller ljust grå undersida. På vintern kan pälsen bli tjockare och mer silverfärgad, medan vissa individer kan ha brunaktiga toner, särskilt på huvudet och ryggen under sommaren. Denna ekorrart är känd för sin anpassningsförmåga och har visat sig vara mycket framgångsrik i urbana miljöer. Gråekorren har starka käkar och kraftfulla framtänder som växer kontinuerligt, vilket gör den skicklig på att öppna nötter och ekollon. Den har också extremt bra minne för var den gömmer sina matförråd – studier visar att gråekorren kan hitta upp till 90% av sina gömda nötter, även månader efter att de grävts ner. I sitt naturliga habitat i Nordamerika lever gråekorren i löv- och blandskogar där den spelar en viktig ekologisk roll genom att sprida frön från träd som ek och hickory. Tyvärr har arten blivit invasiv i Europa där den konkurrerar ut den inhemska röda ekorren genom att vara effektivare på att hitta mat och genom att vara bärare av ekorrpox, ett virus som är dödligt för röda ekorrar men som inte påverkar gråekorren själv. Gråekorren är ett fascinerande exempel på hur en art kan anpassa sig till nya miljöer, men också på de problem som invasiva arter kan orsaka för den lokala biologiska mångfalden. I Storbritannien betraktas den som en skadedjur och det pågår aktiva program för att kontrollera populationen och skydda den röda ekorren.
Äventyrssteg • Var den lever
Gråekorren trivs bäst i löv- och blandskogar med gott om gamla ekar och andra nötbärande träd, men den har visat sig vara extremt anpassningsbar och lever idag i många olika miljöer. I städer och förorter är den ett vanligt inslag i parker, trädgårdar och även på universitetsområden där den ofta blir tam och tar mat direkt ur människors händer. Artens förmåga att anpassa sig till urbana miljöer har gjort den mycket framgångsrik. Den kan hitta skydd i byggnader, väggar och takstugor när naturliga bohål i träd saknas. Gråekorren föredrar områden med minst 10-20% träd täckning och behöver tillgång till både höga träd för bobygge och marken för födosök. I sin invasion av Europa har den särskilt framgångsrikt etablerat sig i brittiska parker och skogsområden, där den har ersatt den röda ekorren i stora delar av England och Wales.
Äventyrssteg • Året runt
Gråekorren är aktiv året runt och håller ingen vinterdvala, även om den kan tillbringa flera dagar i sitt bo under särskilt kallt eller stormigt väder. Under hösten intensifieras aktiviteten markant när ekorrarna samlar och gömmer stora mängder mat inför vintern. På vintern ser man dem ofta ute mitt på dagen då de söker efter sina gömda matförråd. Parningssäsongen infaller två gånger per år – först i januari-februari och sedan igen i juni-juli. Under dessa perioder kan man se dramatiska jakten där flera hanar jagar en hona genom trädkronorna i höga hastigheter.
Äventyrssteg • Familjeliv
44 dagar
2–6
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Gråekorren är övervägande solitär och territoriell, särskilt under parningssäsongen när hannar försvarar sina områden mot andra hanar.
Stationär
Flera miljoner i Nordamerika; etablerade invasiva populationer i Storbritannien (cirka 2,5-3 miljoner) och delar av Europa
Gråekorren kan hoppa upp till 6 meter mellan träd och kan falla från 9 meters höjd utan att skada sig tack vare sin buskiga svans som fungerar som en fallskärm!
En gråekorre kan gömma över 10 000 nötter och ekollon varje höst och hittar sedan majoriteten av dem genom sitt fantastiska minne och luktsinne.
Deras framtänder växer cirka 15 cm per år, men slits ner konstant genom att de gnager på nötter, bark och grenar.
Gråekorren använder sin buskiga svans för att kommunicera – ett snabbt svansvifte kan vara en varningssignal till andra ekorrar om fara.
De kan rotera sina bakfötter 180 grader, vilket gör att de kan springa nedför trädstammar med huvudet först!
Gråekorren sover aldrig djupt – de tar istället korta tupplurer på 15-20 minuter åt gången, alltid redo att fly från faror.
En gråekorre har fyra framtänder som aldrig slutar växa, och måste därför gnaga konstant för att hålla dem i lagom längd.
De bygger speciella boplatser kallade 'dreys' – stora klotformade bon av kvistar och löv som kan vara upp till 60 cm i diameter.
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Gråekorre (Sciurus carolinensis). https://www.djurfakta.com/europa/mammal/graekorre [1 maj 2026]