Glaucidium passerinum
Sparvugglan är Europas minsta uggla och en av de mest fascinerande fåglarna i nordiska skogar. Med en längd på endast 15-19 centimeter är den inte mycket större än en talgoxe, vilket gör den till en verklig miniatyr bland ugglorna.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
50–80 g
⏳Livslängd
5–10 år
🍽️Föda
Köttätare
⚡Toppfart
50 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
50–80 g
15–19 cm
35–40 cm
50 km/h
5–10 år
Köttätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Sparvugglan är Europas minsta uggla och en av de mest fascinerande fåglarna i nordiska skogar. Med en längd på endast 15-19 centimeter är den inte mycket större än en talgoxe, vilket gör den till en verklig miniatyr bland ugglorna. Trots sin ringa storlek är sparvugglan en skicklig jägare som kan ta byte som är nästan lika stora som den själv. Fjäderdräkten är brun med vita fläckar på ovansidan och ljusare undersida med mörkbruna streck. De karakteristiska gula ögonen och det små, runda huvudet utan örontofsar ger den ett överraskande skarpt uttryck. Till skillnad från de flesta andra ugglor är sparvugglan aktiv under dagtid, särskilt i gryning och skymning. Detta gör den lättare att observera än många andra ugglearter. Den har en förkärlek för gamla tallskogar med inslag av gran, där det finns gott om hackspettshål att häcka i. Sparvugglan gräver nämligen inte egna bon utan är helt beroende av befintliga håligheter i träd, framför allt de som spillkråka och större hackspett skapat. Under häckningstiden kan hanen höras avge sitt karakteristiska "pju-pju-pju" läte som ekar genom skogen. Födan består främst av småfåglar och smågnagare, men sparvugglan tar också insekter, spindeldjur och till och med små ödlor när tillfälle ges. Den har en imponerande jaktteknik där den sitter stilla på en utkikspost och spaner efter byte, för att sedan snabbt flyga fram och gripa det med sina vassa klor. På vintern lagrar sparvugglan ofta döda möss och småfåglar i bohål eller trädfördjupningar, vilket hjälper den att överleva under perioder med knapp tillgång på färskt byte. Sparvugglan är stannfågel i Norden och tillbringar hela året i samma revir. Den har en viktig roll i skogekosystemet som naturlig regulerare av smågnagare och småfåglar. Populationen är relativt stabil i Skandinavien, även om den är känslig för storskaligt modernt skogsbruk som minskar tillgången på gamla träd med lämpliga bohål. I Sverige och Finland är sparvugglan mest vanlig i de norra delarna, medan den i Norge också förekommer i fjällnära skogar.
Äventyrssteg • Var den lever
Sparvugglan trivs bäst i gamla, naturliga barrskogar där gran och tall dominerar. Den föredrar mosaikartade skogslandskap med varierande träd åldrar och god tillgång på döda träd och bohål. Särskilt viktiga är gamla tallskogar med inslag av gran i mittenskiktet, där spillkråkans och andra hackspettars bohål utgör möjliga häckningsplatser. Skogen behöver också ha en god tillgång på öppna ytor och gläntor där ugglan kan jaga. I fjälltrakterna förekommer sparvugglan i den övre björkskogen och i den nedre delen av den subalpina zonen. Den kan också hittas i äldre blandskogar och parker med inslag av barrträd. Nyckelfaktorer för ett lämpligt habitat är tillgång på bohål, rikligt med smågnagare och småfåglar samt ett visst inslag av öppna jaktmarker. Sparvugglan undviker tättbebyggda områden men kan ibland ses i större parker och naturområden nära städer.
Äventyrssteg • Året runt
Sparvugglan är aktiv året runt och är en stannfågel som inte flyttar söderut under vintern. Häckningssäsongen börjar tidigt, ofta redan i april, och hannen blir då särskilt högljudd när han lockar honor med sitt flöjtande läte. Under vår och sommar fokuserar paret på att föda upp ungarna, som blir flygga efter cirka en månad i boet. Hösten är en viktig tid för ungfåglarna som då måste etablera egna revir. Vintern är utmanande, och sparvugglan kompenserar den kortare jakttiden genom att lagra mat i skyddade vrår. Under särskilt kalla vintrar kan sparvugglor från nordliga områden ibland flytta något söderut, men detta är ovanligt.
Äventyrssteg • Familjeliv
29 dagar
3–7
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Sparvugglan är en utpräglat solitär fågel som lever ensam utanför häckningstiden. Varje individ försvarar ett eget territorium som de markerar med läten och aggressivt försvarar mot inkräktare.
Stationär
Den europeiska populationen uppskattas till 400 000–1 000 000 individer, med Sverige och Finland som viktiga områden
Sparvugglan är den minsta ugglan i Europa – en vuxen fågel väger ungefär lika mycket som två AAA-batterier!
Till skillnad från de flesta ugglor jagar sparvugglan gärna mitt på ljusa dagen, vilket gör den lättare att se.
Den kan fånga och äta småfåglar som är nästan lika stora som den själv, vilket kräver imponerande styrka.
Sparvugglan har falska ögon på baksidan av huvudet – två svarta fläckar med vita ringar som kan skrämma bort fiender!
På vintern skapar den ett eget 'skafferi' genom att lagra döda möss och småfåglar i trädgropar.
Hannens lockläte kan höras över en kilometer bort i den tysta vinternatten.
En sparvuggla kan äta upp till 7 smågnagare på en enda dag!
Trots sin litenhet är sparvugglan modig och försvarar aggressivt sitt revir mot mycket större fåglar.
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Sparvuggla (Glaucidium passerinum). https://www.djurfakta.com/norden/bird/sparvuggla [11 mars 2026]