Macropus dorsalis
Den svartstrimmiga vallabyn är en av Australiens mest distinkt tecknade pungdjur. Denna medelstoра vallaby har fått sitt namn från den iögonfallande svarta strimman som löper längs ryggraden från huvudet ner till svansen.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
4–10 kg
⏳Livslängd
10–15 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
48 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
4–10 kg
50–70 cm
48 km/h
10–15 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Den svartstrimmiga vallabyn är en av Australiens mest distinkt tecknade pungdjur. Denna medelstoра vallaby har fått sitt namn från den iögonfallande svarta strimman som löper längs ryggraden från huvudet ner till svansen. Pälsen är silvergrå till brungrå på ovansidan, medan undersidan är ljusare, nästan krämvit. De har stora, mörka ögon och långa, spetsiga öron som de kan röra oberoende av varandra för att fånga upp ljud från olika håll. Som alla vallabyer har de kraftfulla bakben och en lång, muskulös svans som fungerar som balansorgan. Denna art lever uteslutande i östra Australien, främst i Queensland och norra New South Wales. De föredrar öppna skogsmarker med gräsbevuxna gläntor där de kan beta i gryningen och skymningen. Under dagen vilar de i skuggan under buskar eller träd, ofta ensamma eller i små familjegrupper. Svartstrimmiga vallabyer är utmärkta hoppare som kan ta sig fram i snabba studsar med hastigheter upp till 48 kilometer i timmen när de känner sig hotade. Deras svans är inte bara till för balans – den fungerar som ett femte ben när de rör sig långsamt och betar. Som gräsätare spelar svartstrimmiga vallabyer en viktig roll i sitt ekosystem genom att hjälpa till att sprida frön och kontrollera växtligheten. De äter främst gräs, men kompletterar sin diet med örter, blad och bark. Deras matsmältningssystem liknar idisslares – maten jäses i en specialiserad del av magen där bakterier bryter ner den cellulosa-rika växtmaten. Detta gör att de kan utvinna näring ur gräs som många andra djur inte kan smälta. Tyvärr har arten drabbats hårt av habitatförlust och predation från införda arter som dingos och röda rävar. Deras population har minskat kraftigt under de senaste decennierna, och de klassas nu som nära hotad. Bevarandeinsatser fokuserar på att skydda kvarvarande habitat och kontrollera predatorer. I vissa områden har man skapat skyddade naturreservat där vallabypopulationer kan återhämta sig. Det finns också framgångsrika uppfödningsprogram i djurparker som arbetar för att säkra artens överlevnad.
Äventyrssteg • Var den lever
Svartstrimmiga vallabyer trivs bäst i öppna skogsområden med en blandning av träd och öppna gräsmarker. De föredrar områden med lätt skogsbevuxning, särskilt akacia- och eukalyptusskogar där det finns gott om gräs att beta på. Dessa vallabyer behöver tillgång till både skydd under dagtid och öppna ytor där de kan beta under skymningen och natten. De föredrar områden nära vattenkällor, även om de kan klara sig länge utan att dricka genom att få fukt från den mat de äter. Historiskt sett fanns arten över ett stort område i östra Australien, men deras utbredning har krympt avsevärt. Idag finns de huvudsakligen kvar i fragmenterade områden i södöstra Queensland och nordöstra New South Wales. De har anpassat sig något till jordbrukslandskap och kan ibland ses beta på åkerkanter och i gräsmarker nära skogsområden, även om de föredrar mer naturlig vegetation. Habitatförlust genom skogsavverkning och omvandling till jordbruksmark är det största hotet mot deras överlevnad.
Äventyrssteg • Året runt
Svartstrimmiga vallabyer är aktiva året runt i Australiens tempererade till subtropiska klimat. De är mest aktiva under de svalare timmarna vid gryning och skymning, särskilt under de varma sommarmånaderna (december till februari) när de tillbringar dagarna i skuggan för att undvika värmen. Under de mildare vintermånaderna (juni till augusti) kan de vara aktiva under längre perioder på dagen. Parningen kan ske när som helst under året, men de flesta ungar föds under våren och sommaren (september till mars) när det finns gott om mat tillgängligt. Honorna har förmågan att pausa sin graviditet om förhållandena är ogynnsamma, vilket gör att ungarna föds när överlevnadschanserna är som bäst.
Äventyrssteg • Familjeliv
33 dagar
1–1
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Nattaktiv
De är mestadels ensamma djur men kan ibland ses beta i små, lösa grupper på 2-4 individer, särskilt honor med sina ungar.
Stationär
Den totala populationen är okänd men bedöms ha minskat med över 30% de senaste decennierna
Den svarta strimman längs ryggen är helt unik – ingen annan vallaby har ett liknande mönster!
En baby-vallaby (joey) är bara 2 centimeter lång när den föds och kryper sedan upp i mammans pung helt på egen hand.
De kan hoppa upp till 2 meter högt och 6 meter långt i ett enda hopp – det är längre än en hel bil!
Svartstrimmiga vallabyer kan gå baklänges, till skillnad från kängurur som inte kan det.
Deras öron kan rotera 180 grader för att lyssna efter faror från alla håll utan att flytta huvudet.
När en unge blir rädd kan den hoppa tillbaka in i mammans pung, även om den nästan är fullvuxen!
De svettas inte utan flåsar som hundar för att hålla sig svala i den australiensiska värmen.
En svartstrimmig vallaby kan stanna sin graviditet om förhållandena är dåliga – embryot väntar helt enkelt tills det är bättre tider!
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Svartstrimmig vallaby (Macropus dorsalis). https://www.djurfakta.com/oceanien/mammal/svartstrimmig-vallaby [30 maj 2026]
Petrogale penicillata
Notamacropus rufogriseus