Macropus eugenii
Tammarwallabyn är en av de mindre medlemmarna i kängurufamiljen och lever naturligt i södra och västra Australien samt på flera öar utanför kusten. Detta charmiga pungdjur väger mellan 4 och 9 kilo och har en kroppslängd på 52-68 centimeter, plus en lång svans som används för balans.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
4–9 kg
⏳Livslängd
6–14 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
40 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
4–9 kg
52–68 cm
40 km/h
6–14 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Tammarwallabyn är en av de mindre medlemmarna i kängurufamiljen och lever naturligt i södra och västra Australien samt på flera öar utanför kusten. Detta charmiga pungdjur väger mellan 4 och 9 kilo och har en kroppslängd på 52-68 centimeter, plus en lång svans som används för balans. Pälsen är grå-brun på ovansidan med ljusare beige eller grå undersida, och de stora öronen kan röra sig oberoende av varandra för att fånga upp ljud från alla håll. Som ett nattaktivt djur tillbringar tammarwallabyn dagarna vilande i täta buskage eller under träd, och blir aktiv i skymningen när den börjar leta efter föda. Den är växtätare och livnär sig på gräs, örter, löv och bark. Tammarwallabyn har en speciell förmåga att klara sig med mycket lite vatten och kan få det mesta av sin vätska från den växtlighet den äter, vilket gör den väl anpassad till Australiens ibland torra klimat. En av de mest fascinerande aspekterna av tammarwallabyn är dess unika fortplantningssystem. Efter bara 28 dagars dräktighet föds en mycket liten, underutvecklad unge som är ungefär lika stor som ett riskorn. Den nyfödda ungen kravlar sig själv upp till moderns pung där den fäster vid en spene och fortsätter utvecklas i cirka 9 månader. Honan har också förmågan till 'embryonal diapaus', vilket betyder att hon kan pausa utvecklingen av ett befruktat ägg tills hennes nuvarande unge lämnat pungen. Idag lever tammarwallabyn på flera öar utanför Australiens kust samt på fastlandet i Western Australia och South Australia. Populationen har minskat på fastlandet på grund av habitatförlust och predation från införda rovdjur som rävar och katter, men öpopulationerna är generellt mer stabila. Arten har också introducerats till Nya Zeeland där den idag betraktas som invasiv. Tammarwallabyn spelar en viktig roll i sitt ekosystem genom att sprida frön och påverka vegetationens sammansättning genom sin betning.
Äventyrssteg • Var den lever
Tammarwallabyn lever i en mängd olika livsmiljöer i södra och västra Australien, inklusive täta skogar, öppna skogsmarker, ljunghedar och kustområden med tät undervegetation. De föredrar områden med god täckning där de kan gömma sig under dagen, kombinerat med öppnare ytor där de kan beta på natten. På öar som Kangaroo Island och i Dryandra Woodland i Western Australia hittar man dem i eukalyptusskogar med tät undervegetation av akacior och andra buskar. De är särskilt vanliga i områden med en blandning av skog och öppna gräsmarker, där de kan röra sig mellan täta viloplatser och betesmarker. Tammarwallabyn är också anpassningsbar och kan ibland hittas nära jordbruksmarker och till och med i utkanten av bostadsområden där lämplig vegetation finns. De föredrar områden med gott om lövväxter, gräs och örter, och kan ofta ses beta på öppna gräsytor i gryningen och skymningen.
Äventyrssteg • Året runt
Tammarwallabyn har en unik säsongsbunden fortplantningscykel som är starkt kopplad till soliståndet. Parningen sker huvudsakligen i januari-februari (australisk sommar), och efter 28 dagars dräktighet föds ungen. Tack vare det speciella systemet med embryonal diapaus kan honan para sig igen direkt efter födseln, men det nya embryot pausas i sin utveckling tills den första ungen lämnat pungen. Detta betyder att nästa unge alltid föds vid samma tid nästa år, oavsett när pungen blev ledig. Systemet regleras av dagslängden och gör att ungarna alltid föds under den optimala årstiden. Under de torrare månaderna (australisk sommar) kan tammarwallabyn behöva röra sig längre sträckor för att hitta färsk vegetation, medan de under den fuktigare vintern och våren ofta stannar inom mindre områden där föda är rikligare.
Äventyrssteg • Familjeliv
28 dagar
1–1
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Nattaktiv
Tammarwallabyn är sociala djur som lever i lösa grupper om 3-10 individer, ofta bestående av flera honor med ungar och ibland en dominant hanne.
Stationär
Den totala populationen uppskattas till 100 000-500 000 individer, med stabila öpopulationer men minskande fastlandspopulation
En nyfödd tammarwallaby väger bara 0,3-0,4 gram – ungefär lika mycket som ett riskorn – men kan själv kravla sig upp till moderns pung!
Honan kan ha tre ungar i olika utvecklingsstadier samtidigt: en som hoppar runt utanför pungen, en i pungen, och ett fruset embryo som väntar på sin tur!
Tammarwallabyn kan hoppa upp till 1,5 meter högt och kan nå hastigheter på upp till 40 km/h när den flyr från fara.
Deras svans fungerar som en extra fot – när de äter kan de luta sig på svansen och balansera på den medan de använder sina bakben för att försvara sig om det behövs.
Tammarwallabyn kan vrida sina öron 180 grader oberoende av varandra, vilket gör att de kan lyssna åt två olika håll samtidigt!
När det är mycket varmt använder tammarwallabyn en smart kylmetod: den slickar sina framben där blodkärlen ligger nära huden, och när saliven avdunstar kyls blodet ner.
Tammarwallabyn har en speciell tarm med bakterier som bryter ner cellulosa från växter, vilket gör att de kan äta tuff vegetation som andra djur inte kan smälta.
I naturen kan tammarwallabyn leva upp till 14 år, och de äldsta individerna i fångenskap har blivit över 18 år gamla!
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Tammarwallaby (Macropus eugenii). https://www.djurfakta.com/oceanien/mammal/tammarwallaby [30 maj 2026]
Petrogale penicillata
Notamacropus rufogriseus